Västerdrottningen slår rot i Skellefteå

"Tanken med Västerdrottningen började med att jag och min sambo flyttade hem till Skellefteå. Till huset där jag växte upp, och som har varit min släkts hus i fyra generationer"

Spela videoporträtt

Come put down roots with me in #MySkellefteå

– Jag har i princip spenderat hela mitt liv här på gården förutom dom åren då jag var iväg och studerade, berättar Thea och pekar med hela handen. Vi sitter i hennes trädgård i Bureå omgiven av äppelträd, hallonbuskar och pallkragar med blandade rotsaker.

– Som ung drömde jag alltid om att bo i en storstad så när det var dags att studera så valde jag att göra min långa praktikperiod i Stockholm. Men oj! Det kändes som att jag hade köpt helt fel grej! Alltså som när man har längtat svinlänge efter att köpa något åsså bara, vad är det här? Så efter studierna kände jag ganska snabbt att, näe, jag ska hem till Bureå, utanför Skellefteå igen.

A.K.A VÄSTERDROTTNINGEN
Thea heter Holmqvist i efternamn men är känd för många som Västerdrottningen. En kaxig ordlek som anspelar på Västerbottningen och som Thea verkligen lever upp till. I flera år har hon levererat tips på besöksmål, eldsjälar, butiker, kreatörer mm från Västerbotten på sin blogg och Instagram.

– Tanken med Västerdrottningen började med att jag och min sambo flyttade hem till Skellefteå. Till huset där jag växte upp, och som har varit min släkts hus i fyra generationer. Det kändes definitivt på något sätt. Som att här ska vi slå rot. Här ska vi skapa vårt hem.

Thea fyller på min kaffekopp reflexmässigt innan den är tom, och fortsätter

– Jag ville handla så mycket lokalt som möjligt och insåg att det inte fanns någon webbsida där man kunde hitta just lokala producenter och kreatörer från orten. Samtidigt märkte jag hur många duktiga människor det fanns där ute, så jag bestämde mig för att skapa den listan själv helt enkelt och valde att kalla bloggen för just Västerdrottningen.

Det är tidig morgon och mitten av September. Löven har precis börjat att ändra färg. Thea har redan plockat in hälften av sina äpplen och tillsammans, innan kaffet, plockade vi två skålar fulla av polkabetor och morötter från hennes pallkragar. Det är tydligt att Thea värnar om det lokala och verkar ha ett hållbart förhållningssätt till det mesta inpräntat i sitt DNA.

 

– När mina farföräldrar hade det här huset så var hela gräsmattan ett enda stort trädgårdsland. Dom odlade bl.a. potatis och jordgubbar, men jag har nog inte riktigt ärvt deras gröna fingrar tyvärr. Men jag försöker att odla så att jag kan äta egna grödor iallafall under en tid på året. Under resten av året försöker jag istället att handla de lokala produkter som finns i butik, på skördemarknader eller direkt från producenterna i reko-ringen.

September är ju just skördemarknadernas tid, och vår plan för dagen är att besöka Lövångers skördemarknad. Thea har redan listat vilka saker hon önskar hitta, och som hon vet brukar finnas.

  • Några olika sorters kål
  • Morötter
  • Rödlök
  • Tunnbröd
  • Kantareller
  • Ägg
  • Honung
    Jag själv tänker köpa hjortron. Inte hjortronsylt, utan bara hjortron så att jag själv får koka sylten enligt farfars gamla recept.

EN ÄKTA HEMVÄNDARE

Men vi valde ändå att träffas i Bureå, hemma hos Thea. Jag var nämligen nyfiken på hennes relation till just den platsen och gården där hon är uppväxt, och varför hon valde att flytta hem efter bara ett par år i Stockholm.

– Varje gång som jag åkte hem från Stockholm till Bureå för att hälsa på familjen så insåg jag att det är ju så här det ska vara. Även om det är stora avstånd här uppe så är tidsaspekterna rimligare. Jag färdas hellre 5 mil på 45 minuter, än 5 km på samma tid.  Sedan är kontrasterna mellan årstiderna så tydliga i Skellefteå.

– Vad såg du, när du kom hem igen, som du inte såg innan du flyttade? frågar jag henne och sträcker mig efter ett äpple i trädet bakom mig.

– Jag skulle säga att det finns så många platser att upptäcka i Västerbotten, som jag tidigare aldrig hade hört talas om. Det är inte svårt att sysselsätta sig en hel helg, oavsett vilken liten by någon tipsar om. Dessutom så ser jag nu vilken fin och genuin gemenskap som finns här. Visst, mycket av detta fanns innan jag flyttade härifrån också, men det finns även en ny slags stolthet och framtidstro, som har vuxit fram bara senaste åren.

– Jag vill att Skellefteborna ska förstå att man inte behöver åka någon annanstans för att uppleva äventyr, utan man kan uppleva så mycket runt knuten. Jag vill att folk ska förstå att möjligheter som dom tror bara finns på en annan plats, finns också här.

 

EN SPONTAN AVSTICKARE

Medan vi pratar så hämtar Thea en korg på farstukvisten och jag går med henne. Vi är på väg till bilen. På väg mot grönkål och lokalproducerad honung i Lövånger. Och på tal om rimliga tidsaspekter. Även om Lövånger är 30 km bort, så räknar vi med att vara där inom 30 minuter. Inte ett enda rödljus i vägen. Inte en enda bilkö väntar oss.

Vi rullar ut från Theas uppfart och åker iväg söderut längst E4an och ganska snart passerar vi skylten som pekar mot Bjuröklubb. Platsen som fångade Lalehs hjärta och inspirerade henne till låten med samma namn. Vi tittar på varandra, både jag och Thea och Thea hinner före;

– Det är ganska tidigt ändå, och ljuset jättefint, ska vi inte svänga förbi Bjuröklubb?

– Jag tänkte precis samma sak, säger jag, medan jag bromsar in och vänder. Vi kör rakt österut, med solen i ögonen. Mot ljuset. Mot havet. Mot Bjuröklubb. Det här verkar bli starten på en riktigt fin lördag.