Come hang out with me in #MySkellefteå

Vi ville verkligen skapa en mötesplats för skejtande tjejer. Den yngsta är två år och det är kul att få vara en förebild, för när jag var liten och började skejta så fanns det ingen skejtande tjej i stan som jag kunde se upp till.

Se videoporträtt

“Han heter Simon's Cat” svarar Hanna och ler klurigt, när jag frågar om figuren på hennes skateboard. “Jag har ritat den med en speciell penna för skateboard-grip“ berättar hon och ler. Det är en tidigt förmiddag i maj och solen värmer redan. Jag har med mig min egen skateboard. Varför vet jag inte. Troligen för att jag ska träffa en av mina nya idoler uppe i skateparken och vill visa henne att jag också skejtar. Långt ifrån lika bra som henne. Jag har sett på Instagram vad hon går för och är starstruck.

“Kaffe?” frågar jag och sträcker fram en medhavd kopp. Hanna, som heter Fjellstedt i efternamn tar emot koppen och sätter sig ner på sin bräda mitt i skejtparken. Ordnar till kepsen.

Hanna är en av grundarna till det nybildade communityt Systraskate. Ett systraskap av skejtande tjejer och icke-binära som träffas två gånger i veckan, inspirerar och lär av varandra. Hon berättar att öppenheten mot skejtande tjejer har förändrats under de senaste åren och att det är en starkare vi-känsla nu jämfört med när hon var liten. Då fanns den inte. Då var skejtkulturen väldigt grabbig.

“Vi ville verkligen skapa en mötesplats för skejtande tjejer. Den yngsta är två år och det är kul att få vara en förebild, för när jag var liten och började skejta så fanns det ingen skejtande tjej i stan som jag kunde se upp till. Det började med att det kom en 7-åring och en 10-åring som är syskon. Sen drog dom med sig vänner och klasskompisar så nu är vi över 20 personer.”

"Jag fick ett liggunderlag och trangiakök i födelsedagspresent så nu är jag kittad för äventyr!” – Hanna Fjellstedt

Hur allt började
När Hanna gång på gång refererar till hur det var när hon var liten så blir jag ju så klart nyfiken på att höra mer. “Berätta hur allt började då” ber jag.

“Jag har ju som alltid haft en skateboard hemma, liggandes, men jag började åka mycket när jag var 13 år. Mellan 13-15 då åkte jag varje dag, jämt. Mycket själv, eller med killkompisar. Då fanns det ju ingen skatepark att tillgå så vi fick ju bygga allt själva. Sen när jag var 18 så startade jag tjejskejt på ungdomsgården E4an i en liten inomhuslokal och snabbt blev vi ett par tjejer. “

Jag tittar på Hanna och tänker: ‘Hon vet nog inte hur mycket hon betyder för platsen och för andra tjejer. Eller så vet hon det, men är bara blyg eller så där norrländskt ödmjuk’.

“När ska vi åka upp på Falkträskberget och grilla med alla ambassadörer då?” frågar Hanna plötsligt och hennes ögon lyser som jag trodde att bara ett barns ögon kunde lysa. Det var en kompis till mig som visade mig. Det är superfin där uppe.

För den som inte har varit där så är det en höjd ovanför falkträsket med utsikt över inte bara träsket, utan hela stan. Där finns det en grillring och bänkar där man kan grilla, eller bara njuta av utsikten.

Alltid redo för äventyr
“På senare år så har jag börjat tycka om att vara ute mycket mer. Alltså visst, jag ju alltid varit ute och lekt när jag  var liten, men nu tycker jag att det är roligare att vara ute och fjällvandra, vara ute i skogen, fiska, allt sånt. Så nu har jag införskaffat vandringsbyxor,  vandringsskor osv. Jag fick ett liggunderlag och trangiakök i födelsedagspresent så nu är jag kittad för äventyr!”

Hanna berättar om sina barndomssomrar i sin pappas stuga. Hur allt hon kunde tänka sig fanns där. Skoter på vintern. Kanoter på sommaren. Badplatser och lugn natur.

“Och min tjej har ju också en stuga som är vid havet och en sandstrand och där är det helt fantastiskt att vara så vi är riktigt bortskämda med bra platser att vara på. Vi har ju kompisar som också tycker om att vara ute så vi brukar dra ihop ett gäng och dra ut och grilla och steka upp pannkaka oavsett om det är sommar eller vinter. Så vi tycker om att var ute.