Come be present with me in #MySkellefteå

"Vara i nuet är man ju alltid egentligen, sen är det ju bara huruvida man kan ta hand om det eller inte. Mitt bästa tips är att bara sätta sig någonstans och tom-glo. Att stirra på folk, eller ut över en sjö eller äng och bara ta in det man ser där och då."

Se videoporträtt

“Kör 3 km in från Burträskvägen. Du kommer att se häststallet på vänster sida och huset på höger. Om du kommer till ridbanan så har du kört för långt” 

Vägbeskrivningen har jag fått av Fredrik Jonsson som bor ute på landet tillsammans med sin man Micke, två katter, fyra hästar, tre påfåglar, massor av höns och tusentals bin. Jag sitter i bilen och gruvar mig. Inte för att träffa Fredrik, men för träffa alla djuren då jag är allergisk mot flertalet. Vi ska prata om att leva i nuet, och om livet i Bodan förstås som bara ligger 15 minuter från centrala Skellefteå.

Där passerar jag ridbanan! Då är det bara att backa då alltså.

Det låter kanske skrytit men, folk borde verkligen vara avunddsjuka! Ibland tänker jag, hur kan man välja att inte bo så här! – Fredrik Jonsson

Konsten att vara i nuet
“Nu har det ju varit en trend att vara i nuet. Mindfullness och olika metoder, men jag tycker egentligen inte att man ska göra det så svårt” säger Fredrik. Vi sitter på hans altan och sippar på nybryggt kaffe och blickar ut över Fredriks trägård och Bodanträsket.

“Vara i nuet är man ju alltid egentligen, sen är det ju bara huruvida man kan ta hand om det eller inte. Mitt bästa tips är att bara sätta sig någonstans och tom-glo. Att stirra på folk, eller ut över en sjö eller äng och bara ta in det man ser där och då.” Jag sneglar över Fredriks axel och ut över träsket som ligger helt stilla den här kvällen och tänker, Här skulle jag gärna sitta och tom-glo ett par timmar. Men nu ska jag ju först vara i nuet och lyssna på Fredrik story.

”Trädgård är ju också galet bra!” fortsätter Fredrik. “Alltså, trädgård handlar ju också väldigt mycket om att vara i nuet. Du kan inte att forcera växter. Du måste vara lite här och nu. Vad behöver den just nu för att må bra? Behöver den vatten, behöver den, ska jag klämma ihjäl några löss, jaha den tänker dö, kan jag göra något? Nej den dog.” säger Fredrik teatraliskt och skrattar.

Hästarna ledde Fredrik till Bodan
“Den främsta anledningen att vi flyttade ut till Bodan var ju vårt hästintresse” förklarar Fredrik och pekar bort mot stallet där vi precis har spenderat en halvtimme tillsammans. Jag lyssnar och snörvlar lite p.g.a allergin. “Min man är ju hästtränare och när jag började att hålla på med hästar där vid 22-23 år ålder så ville jag börja bedriva avel. Vi bodde tidigare på Moröbacke vilket också var otroligt fint. Det var innan alla villakvarters byggdes så vi hade ganska stora ytor även där, men inte tillräckligt för att bedriva hästavel.”

Fredrik berättar att de har haft fått två fina hingstar efter sitt avelssto som nyligen lämnat dom. Ett sto som blev 19 år gammalt. Ett sto som var en familjemedlem. På ridbanan som jag tidigare körde förbi, bortanför ladugården rider en kvinna i skritt och Micke, hästtränaren står och pekar och gestikulerar.

“Att sitta på en hästrygg handlar också mycket om att vara i nuet” förklarar Fredrik. “Du kan inte glida bort i tankarna utan måste verkligen vara närvarande med din häst. Annars trillar du snabbt av.”

Blev Skelleftebo och frisör
Fredrik är inte född i Skellefteå, utan i den lite mindre grannstaden Piteå. Jag ber Fredrik att ta mig tillbaka till det året då han lämnade sin gamla hemstad för en ny.

“Jag flyttade till Skellefteå i slutet av 80-talet, direkt efter gymnasiet för att bli frisör, men enda sättet att bli frisör på den tiden var att antingen skaffa en utbildning utomlands eller att gå som frisörelev.” Ett ordentligt skägg pryder Fredriks ansikte och håret är uppsatt i en slarvig knut. Jag är aningen avundsjuk ska jag erkänna. “Det fanns ingen bra salong i Piteå då, så jag sökte mig till Huvudsaken i Skellefteå”

När jag besökte Fredrik på salongen tidigare under veckan höll han precis på att klippa ett ännu ordentligare skägg, och han berättade att den medvetne skäggtrenden kom för ungefär fem år sedan och håller fortfarande i sig.

“När jag var färdigutbildad frisör så tänkte jag; Men jag ska ju inte bo kvar i Skellefteå, jag ska ju ut och se världen men allt gick så enkelt och snabbt här. Jag tjänade pengar fort, hade villa, vovve och Volvo…. ja, t.om ett eget företag innan 25. Då hade jag startat Frisörerna som jag driver än i dag. Jag har fått jobberbjudanden nere i storstadsområderna, men kommer jag någonsin att kunna få ett så här bra boende där nere, 10 minuter från stan? Näe, det är ju helt orimligt! Jag blir kvar här”.

Jag snörvlar fortfarande efter besöket i stallet men tänker att det kanske skulle vara värt det även för mig, trots allergi. Den kanske försvinner med tiden?

”Det låter kanske skrytit men…” fortsätter Fredrik som om han just läst mina tankar ”folk borde verkligen vara avunddsjuka! Ibland tänker jag, hur kan man välja att inte bo så här!”