Jakten på den försvunna grötsleven

"Det har hänt förr", säger Gammeltomten och drar sig eftertänksamt i skägget. Det är nog de där klåfingriga häxorna som varit i farten igen. Han trummar lite oroligt på bordskanten. Utan grötsleven kan han ju inte äta sin gröt, och utan gröten kommer han inte att orka med allt arbete som julen kräver...

TOMTARNAS HUS

Allt är inte frid och fröjd i Tomtarnas hus. Grötsleven är nämligen borta. Gammeltomtens grötslev. Den som han äter sin tomtegröt med var dag. Och snart är det julafton. Missa inte årets jakt på Grötsleven, 9-10/12 samt 16-17/12 kl. 13-16.

– Det har hänt förr, säger Gammeltomten och drar sig eftertänksamt i skägget. Det är nog de där klåfingriga häxorna som varit i farten igen.

Han trummar lite oroligt på bordskanten. Utan grötsleven kan han ju inte äta sin gröt, och utan gröten kommer han inte att orka med allt arbete som julen kräver. Men hjälpen är inte långt borta.
– Snart, säger Gammeltomten och tittar ut genom det lilla fönstret, kommer barnen till Tomtarnas hus. Och barn, de är riktiga sakletare när det kommer till grötslevar.

Det ringer in till Tomteskola.

Äventyrets början

Gammeltomten är klädd i vadmalsbyxor. Skägget är långt och vitt och han stödjer sig på en krokig käpp i trä. Gammeltomten, som bor i Stämningsgården knappa tio minuter från centrala Skellefteå, liknar nog mer en traditionell gårdstomte än Disneys rödklädde renkusk. Men helt olika är de förstås inte. Gammeltomten har också en röd tomteluva och är barnsligt förtjust i att dela ut julklappar.

Men tillbaka till den försvunna grötsleven.
– Det är där äventyret börjar, säger han och pekar med käppen mot en byggnad märkt Tomteskola.

Gammeltomten läser barnens önskelistor.

I skolbänken

Inne på Tomteskolan samlas barnen i bänkar och tillsammans med Gammeltomten pratar de om livets verkliga väsentligheter; som att komma ihåg att släcka alla stearinljus innan man lämnar ett rum och att man i god tid innan julafton måste skicka sina önskelistor till tomten.

Gammeltomten öppnar ett stort golvskåp och plockar ut en tjock lunta med hundra-, kanske tusentals önskelistor.
– Vi sparar varenda önskelista som barnen skrivit genom åren.
Han sätter sig med önskelistorna vid det lilla bordet och tänder ett stearinljus.
– Till sist berättar jag för barnen om häxorna, säger Gammeltomten, om den försvunna grötsleven och om att jag behöver deras hjälp för att få den tillbaka.

Gammeltomten är barnsligt förtjust i att dela ut julklappar.

Något magiskt med julen

Utrustade med ficklampor ger sig sedan både barn och tomtar ut på slevjakt i den mörka sagoskogen.
– Du vet, säger Gammeltomten, barn är världsfenomenala på att hitta borttappade grötslevar.

När sleven väl är återfunnen samlas barnen vid den stora tomtesnurran. Som tack för hjälpen ger Gammeltomten barnen tre chanser att snurra på den stora snurran. Stannar nålen på en speciell siffra får alla barnen var sin julklapp.
– Och tänk, säger Gammeltomten och plirar med ögonen, det är som om det vore något magiskt med julen för nålen stannar alltid på rätt siffra – om inte annat på sista snurren.
Så börjar han otåligt trumma på bordskanten igen. Han suckar tungt och viker undan gardiner. Det syns lång väg att han längtar både efter barnen och sin förlorade grötslev.