Med platsen som berättare

En Västerbottensost kan bara göras på Burträsk Mejeri. Det står skrivet med stora bokstäver på ett fönster inne i besökscentret. Det kan låta lite märkvärdigt, men lyssnar man till någon av ortens många berättare förstår man snart att Burträsksbygden ruvar på en hel del anmärkningsvärda historier.

BERÄTTELSER SOM BOTTNAR I BYGDEN

Burträsk formligen myllrar av historier och berättare. Är du på jakt efter antingen det ena eller den andra, är Västerbottensostens besökscentrum en bra plats att börja på.

Jag svänger in på en parkeringsficka längs väg 364, i höjd med Lappvattnet. Burträsket är spegelblankt. Allt är kusligt stilla. På andra sidan skymtar Burträsks kyrka. Jag fantiserar om att ta av mig kläderna och simma över sjön, bort mot kyrkan där soldat Abraham Pedersson, på sent 1600-tal, bröt sig in i sakristian och bestal kyrkan på både pengar och silverföremål. Efter det att han ertappats blev Pedersson den första i raden av förbrytare vars öde beseglades, genom halshuggning, på Lappvattshedens avrättningsplats alldeles här i närheten. Det var för mer än 300 år sedan. Men en sådan historia går aldrig ur tiden.

Huset som sjönk

Jag kavlar upp byxbenen och tar några försiktiga steg ut i vattnet. Det är nog ingen bra idé, tänker jag. Att simma, alltså. Jag tar ett steg tillbaka. Halkar och tvingas sätta ner min högra hand, upp till armvecket. Det är inte djupt. Men kallt.
Det är på många sätt samma vatten, tänker jag, som frös till den is som en Karl Sigurd och Jenny Wikström drog sitt väldiga hus på den där påskhelgen 1949. Karl Sigurd hade nämligen bestämt sig för att flytta kåken tvärs över Burträsket. Från Risnäs in till byn. Det vill säga, in till Burträsk. Isen sjöng nog då – 1949 – inunder det väldiga flyttlasset. Innan den gav vika. Huset strandade liksom i snöslasket. Sedan sjönk det. Den 22:a april närmare bestämt, på Albertinas namnsdag. Och så kom kåken sedermera att kallas just Albertina. Men först efter det att hon hade sjunkit. Innan flytten hade hon nog inget namn.

Jag vänder om. Sätter mig i bilen och styr mot Burträsks Värdshus. Där väntar Agneta Karlsson. Min högra ärm är blöt. Kall.

Bygden som formade osten

Mejerskan Ulrika Eleonora, hon som växt upp som fosterbarn i grannbyn Lappvattnet och ärvt sina fosterföräldrar och investerat arvet i utbildning, gjorde en dag något som kom att påverka Burträsk för lång tid framöver.
– Du vet, säger Agneta när hon tar emot på trappan till värdshuset, historien om osten är egentligen en historia om människorna och om den här platsen. Hur livsvillkor och kulturlandskap formas och förändras.

Ingen vet med säkerhet vad som hände den där dagen osten blev till. Kanske experimenterade Ulrika Eleonora med ystningen, kanske var hon stressad.
– Eller så var det en friare som tilldrog sig hennes uppmärksamhet, säger Agneta. Ulrika Eleonora förblev ogift livet igenom, men det betyder ju inte att det inte fanns någon man i hennes liv.
Eller kvinna, för den delen.

Platsens betydelse

Agneta bjuder på kaffe och bullar. Hon berättar om kometen som påstås ha kraschat i Burträsket och kanske, eller ja, det är rent av troligt menar hon, att den skapade förutsättningar för den kalkrika jord som än idag kännetecknar Burträsk.
– Faktum är att all mjölk som används till Västerbottensosten kommer från betande kor inom en radie av åtta mil. Så visst är platsen direkt avgörande i det fallet. Komet eller ej. Agneta berättar också om RPB Piraya, sportbilen med glasfiberkaross och måsvingedörrar
som byggdes i 70 exemplar i Burträsk. Det var 1968. Och om författaren och advokaten Henning Sjöström som kom till Burträsk för en boksignering i sin Rolls Royce och med världsmästare i boxning, Ingemar Johansson, i sällskap.
–Det gällde debutboken, Vägen till byn, från 1963, och uppståndelsen var stor.

Jag tittar ut genom de stora fönstren. Där ute formas historierna, just nu, tänker jag. Med platsen som fond och absoluta förutsättning.
– Bottnar du på en plats kommer du, vare sig du vill eller ej, att bli en del av platsens berättelse, avslutar Agneta. Och en av platsens berättare. Oavsett vart i världen du beger dig.
Ibland betyder förvisso en plats ingenting, tänker jag, men ibland betyder den allt.

Lär också