Extrem kungsörnsfotografering

"Vanligtvis fotar vi på sex, sju meters håll - med teleobjektiv - om det är porträttfotografering som gäller men det är lika viktigt att kunna erbjuda möjligheter att fota djuren i en genuin vintermiljö." Och det är inte bara örn som efterfrågas bland Connys besökare...

UNIKA FOTOUPPLEVELSER I KALVTRÄSK

Föreställ dig hur det skulle vara att för några dagar lämna all stress och allt oväsen bakom dig, andas in skogens friska vinterluft och möta dess fyrfota eller bevingade invånare öga mot öga – när du iklär dig rollen som naturfotograf.

– De flesta som kommer hit är ute efter vinterlandskapet, säger Conny och blåser försiktigt på det varma kaffet i koppen.
Conny är vildmarksfotograf. Stationerad i Kalvträsk och med kungsörn som specialitet. Han har gjort sig känd för sina ofta extrema närbilder på de mäktiga fåglarna.
– Är du försiktigt går det att komma nästan hur nära som helst, säger han och berättar att han fotat örn, med handhållen kameran, på så kort avstånd som ner till en knapp halvmeter – då med vidvinkelobjekt.

– Vanligtvis fotar vi på sex, sju meters håll – med teleobjektiv – om det är porträttfotografering som gäller men det är lika viktigt att kunna erbjuda möjligheter att fota djuren i en genuin vintermiljö.
Och det är inte bara örn som efterfrågas bland Connys besökare.
– En sån till synes enkel sak som domherrar i snöfall eller en rödräv mot ett vitt snötäcke är ofta uppskattade motiv bland internationella naturfotografer.

"Naturfotografering är inte enkelt. Det kräver en hel del förberedelser och kunskap om både djur och natur."

Rejäla gömslen

Naturfotografering är inte enkelt. Det kräver en hel del förberedelser och kunskap om både djur och natur.
– Jag har idag tre gömslen på örn.
Conny berättar att han har det största vid foten av Vitbergens naturreservat.
– Timrat, med toa och kamin och plats för fyra fotografer. Så där blir det aldrig riktigt kallt hur sträng vinterkylan än blir.

Han tar upp telefonen och visar en porträttbild på en kungsörn med rimfrost fulla fjäderdräkten.
– En sån bild kan man bara ta om det är -35 grader.
Conny berättar att ett av gömslena är alldeles nytt.
– Mitt inne bland 200 år gammal skog, på en sandås mellan en sjö och en myr. Det är i väglöst land. Det krävs båt eller snöskoter för att ta sig dit och tanken är att kunna erbjuda besökare större variation och ännu lite annorlunda miljöer.

Internationella naturupplevelser

De fotografer som besöker Conny är vanligtvis drivna amatörfotografer och ofta nog så kunniga, om inte kunnigare, än professionella fotografer.
– Semi-proffs kanske man säga, säger Conny. De är otroligt dedikerade och vet att uppskatta de ögonblick då allt faller på plats.
På sätt och vis har Kalvträsk, på samma sätt som Spetsbergen, Stora barriärrevet och Yellowstone, kommit att uppmärksammas bland fotografer världen över för sina unika naturupplevelser. Och det är kombinationen extrema närbilder och storslagna naturmiljöer, tillsammans med Connys stora kunnande, som gör att tillresta fotografer väljer att besöka den lilla byn.
– Dessutom slås i stort sett alla av hur tyst och mörkt det kan bli ute i skogarna här uppe.

Och det där mörkret är inte så dumt. De senaste åren har nämligen norrsken men även nattfotografering i stort blivit allt mer efterfrågat.
– Tack vare att vi har väldigt lite omgivande ljus där vi håller till, får du fantastiska förutsättningar att fota norrsken, stjärnhimlar, ja faktiskt hela Vintergatan.

"– Upplevelser med vilda djur är svårregisserade, ler jag. Conny nickar och ställer ned den tomma kaffekoppen på bordet."

Naturliga möten

Kungsörnar är mycket revirhävdande och släpper ogärna in andra örnar på sitt område.
– Men när det blir kallt om vintern, och födan mer svårtillgänglig beger de sig ofta ut på längre födosök.
För många är sedan fotade Conny en ung kungsörn från ett av sina gömslen. Den var ringmärkt och han lyckades fota ringen som avslöjande att fågeln var hemmahörande i Finland.

– Den fick rejält med stryk av en av revirörnarna och när den illa sargad linkade iväg över myren, tänkte jag att ”den har jag nog sett för sista gången”. Men en morgon, åtta år senare upptäckte jag en örn som satt på precis samma gren som den där unga kungsörnen hade gjort. Du vet, kungsörnar får sina favoritgrenar. Den här gången var det dessutom två örnar i trädet. ”Det kan väl inte vara möjligt”, tänkte jag. Men det visade sig vara samma fågel, som nu träffat en maka och var på återbesök.

– Upplevelser med vilda djur är svårregisserade, ler jag. Conny nickar och ställer ned den tomma kaffekoppen på bordet.
Nu har han varit i civilisationen väl länge.