I en annan värld!

Det är skillnad på här och där. I alla fall om här är Skellefteås skogar, förföriska landsbygd och skärgård – och där är storsstadsbruset i Berlin eller möjligtvis London. Det kan om inte annat Anne och Doreen intyga.

VIDEO: DOREENS TANKAR OM SKELLEFTEÅ

I EN ANNAN VÄRLD

Det är skillnad på här och där. I alla fall om här är Skellefteås skogar, förföriska landsbygd och skärgård – och där är storsstadsbruset i Berlin eller möjligtvis London. Det kan om inte annat Anne och Doreen intyga.

Myggen är storförtjust. De surrar högt. Förmodligen i rent glädjerus. Febrilt söker de efter naken hud och hittar de en glipa mellan klädesplaggen slår de till. Som ninjor. Målmedvetna. Skoningslösa. Saleta flinar och kastar ett myggstift till Anne.
– Sätt på lite. Det håller dom sig på avstånd. Anne fångar elegant, knäpper av korken och applicerar medlet på händer, hals, kinder och panna. Det är paddlingsturen tvärs över sjön, som fått kroppstemperaturer att stiga, och gör dem till tacksamma offer för myggen.
– Spara lite år mig också, säger Doreen och fäktar i luften.

TILLFLYKT

Att Saleta, Anne och Doreen befinner sig på brokvisten, till en gammal flottarkoja på en halvö, någonstans i härreden av byn Kalvträsk, har sin förklaring. Saleta har nämligen bjudit de två till Skellefteå. Eller som hon uttryckt det, skänkt dem en tillflykt undan storstadens sus och dus. I fyra dagar.
– Det är en annan värld, hade Saleta sagt. Jag lovar att det kommer att göra er gott. Till vardags finns Anne i Berlin och Doreen i London. Och där; ja, där är ju det mesta annorlunda.

MÖTEN

Planen är ambitiös. Från skog till kust. Paddling. Vandring. Öliv och det vackra livet på landet. Spångade leder och blåbärsris. Midnattsljus och havsbris. Men framför allt, har Saleta lovat att de ska få hänga med människor som inte vill vara någon annanstans än just här. Och göra sin sak. För att de kan. 100 meter fram längs leden sitter Conny på huk. På en spång över en våtmark. Med kupad hand dricker han vatten direkt ur kallkällan.
– Kom och smaka, ropar han.
Conny är förstås en av alla dessa människor. Han är naturfotograf. Den lilla byn Kalvträsk har han som bas och stora delar av sitt liv lever han i skogarna runt Vitbergens naturreservat. Sommar som vinter. För någon som kan sin trilogi om härskarringen är det liksom omöjligt att blunda för  likheterna med enten Treebeard.

EN VÄRLD SOM VAKNAR

Klockan närmar sig midnatt. Solen har just gått ner. Men det är ljust som om det vore dag med den lilla skillnaden att sommarnattens ljus är mjukt och magiskt.
– Snart framme, säger Conny. Vi borde vara på toppen lagom till soluppgång.

De första solstrålarna letar sig över horisonten. De är fortfarande svaga men det är tillräckligt för att ljussätta skog och sjöar, och tvinga morgondimman att lätta. Utsikten från det 17 meter höga brandtornet, på toppen av berget, är vidunderlig. De sitter tysta. Alla fyra. Och tittar. Lyssnar. Hit upp hittar inte myggen.
– Det är så stilla, säger Doreen.

En gök ger sig tillkänna någonstans långt borta. En lavskrika. Alldeles intill. Ser ut att undra om det inte blir fika. Solen stiger på himlen.
– Det är väl så här världen vaknar, säger Anne.

BARA BÖRJAN

Runt elden, nere vid vattnet, äter de kvällsmat. Eller frukost. Det beror på hur man ser det. Rökt abborre från grannsjön. På ljusugnsbröd med mandelpotatis och kalvträskost. Välbehövlig energi efter vandringen upp och ner. Saleta har gjort upp n eld i kaminen också. Inne i flottarkojan. Mer för trivsel än för värme. Morgonen drar med sig en lätt vind. Vågor slår mjukt mot kanoterna. Tärnor jagar över vattnet. Det finns egentligen ingeting som signalerar sängdags.

– Sängarna är bäddade, säger Saleta. Det är dags att sova.
Doreen sitter på bryggkanten för att borsta tänderna.
– Du hade rätt, säger hon. Det här är verkligen något annat.
– Du vet, ler Saleta och slår en mygga i pannan, det här är bara början.