Upptäck Bonnstan - en kulturhistorisk skattkista!

Många berättelser vittnar om att Bonnstan var en plats inte bara för övernattning och kyrkobesök utan också för romans. På helgkvällarna brukade grupper av yngre män dra runt bland kamrarna och sjunga friarramsor för flickor de hade ett extra gott öga till...

BONNSTAN - BÖNDERNAS STAD

Bonnstan i Skellefteå är ett av de bäst bevarade kulturhistoriska områdena i Skellefteå kommun. Få andra platser har historien så tydligt skriven i byggnaderna som den gamla kyrkstaden med anor ända från 1600-talet. Men Bonnstans historia är så mycket mer än det som är synlig för ögat. Historierna och berättelserna från Bonnstan vittnar om en levande plats för övernaturliga möten och en och annan tragedi.

Ett tema som ofta återkommer i historierna kring Bonnstan är de om så kallade skatteldar. Det sas att en eld som slog upp ur tomma intet betydde att det fanns en skatt på platsen. Skatten kunde bara bärgas om den grävdes upp under absolut tystnad. Ett enda ord och såväl skatt som grop försvann.

– Det finns många historier kring det här temat i Bonnstan och Västerbotten. Kontentan i historierna är att ingen klarade av att hålla tyst eftersom så fantastiska saker visade sig när man började gräva. Några skatter fann man aldrig, berättar Ulf Lundström, lokalhistoriker på Skellefteå museum.

I Bonnstan är kamrarna privatägda och populära utflyktsmål under somrarna.

Sjörået och klockorna

En annan historia handlar om kyrkklockorna i Landskyrkan. I hela Sverige hade man under ofredsår vanan att temporärt sänka sina värdefulla kyrkklockor i älvar och vattendrag för att de inte skulle falla i fiendens händer. Detta sägs man ha gjort även i Skellefteå, precis nedanför Bonnstan. När det sedan blev fred hittade man inte klockorna trots idogt letande. En klok gubbe tillkallades och hans analys var att klockorna tagits av sjörået.

– Han sa åt folket att fortsätta leta och att klockorna måste bärgas under absolut tystnad om de hittades. Dessutom måste två vita oxar dra upp dem ur älven, säger Ulf Lundström och fortsätter:
– Efter 20 års idogt letande hittade man klockorna och männen började under tystnad bärga dem.

Plötsligt drogs emellertid deras uppmärksamhet mot en färgskiftning i väst. Färgskiftningen antog formen av ett vaggande föremål som kom närmare och blev allt större. Männen tittade som förhäxade på ljusfenomenet och helt plötsligt utbrast en av dem ”En höna!”. Sekunden efter rasade de till hälften bärgade klockorna ner i älven och drog både oxar och redskap med sig. Efter det har klockorna varit borta för alltid.

Bonnstan har alltid varit en mötesplats för människor - nu som då.

På friarstråt i Bonnstan

Men det var inte bara historier av övernaturlig karaktär som florerade i Bonnstan. Många berättelser vittnar om att Bonnstan var en plats inte bara för övernattning och kyrkobesök utan också för romans. På helgkvällarna brukade grupper av yngre män dra runt bland kamrarna och sjunga friarramsor för flickor de hade ett extra gott öga till. Oftast fick de nobben, men i vissa fall släpptes friaren in och fick ligga på tro och loven, alltså påklädd ovanpå sängen, och prata med flickan. Ibland med giftermål som resultat.

Midsommarfirandena i den gamla kyrkstan brukar vara både välbesökta och supertrevliga.

Den igenmurade kammaren

Med tanke på att det fanns krogar, drivna av präst- eller officersänkor, i Bonnstan så var det kanske inte så konstigt att det blev slagsmål ibland. Och en gång slutade det riktigt illa. Det var på 1980-talet som en person hittade en igensatt dörr i sin kammare. Därinne hittades blodiga trasor i ett annars orört rum.

– Efter lite undersökande kom det fram att två bröder hamnat i slagsmål 60 år tidigare. Den ena blev så illa slagen att han senare avled varvid modern och brodern satte igen kammarrummet och aldrig mer talade om saken, berättar Ulf Lundström.