En berättarvandring på Nordanå

När vi går upp för den lilla backen och in i Bonnstan, den gamla kyrkstaden med anor från 1600-talet, klingar guiden Gretas röst in i tystnaden. Hon berättar en fruktansvärd historia om branden som härjade här år 1835. "Hela områdets eldhärjades svårt. I stort sett hela kyrkstaden brann ner till grunden..."

EN BERÄTTARVANDRING PÅ NORDANÅ

Nordanå är ett av Skellefteås absolut populäraste utflyktsmål och det är inte så konstigt — här finns några av sommarens allra rödaste smultronställen. Följ med på en berättarvandring från öst till väst, regisserad Skellefteå museum.
Greta berättar. Foto: Johan Granstrand

Allt ljust

En i församlingen har kupat sina kalla händer kring den kopp choklad som tilldelats och stampar lätt för att behålla värmen. Det är egentligen inte kallt. Men friskt. En annan rättar till blomsterkransen och frågar om vi kommer att hinna se Lejonströmsbron, innan solen försvinner. Greta ler och svarar:
– Idag går solen aldrig ner.

Dessa människor är på resande fot. De kommer från någon annanstans. Där midnattsljuset inte finns. Tillsammans med Gretas målande berättelser och den egna fantasin försöker de greppa en flyktig bild av var de hamnat. Hur det var då, och hur det är nu. Skillnader och likheter. Att stå här i ett annalkande midnattsljus och bara lyssna, menar någon, liknar dock inget annat.

Berättelser i Bonnstan.

Lejonströmsbron

Berättelserna svävar längs Skellefteälvens norra sida – från Nordanåparken genom Bonnstan till Stiftsgården, Landskyrkan och Lejonströmsbron. Just Stiftsgården och Lejonströmsbron utgjorde där och då en del av Skellefteås centrum. Centrumet kom sedermera att flyttas. Till där det ligger idag. Då var där myrmark. Förmodligen en förträfflig hjortronmyr — men likväl en myr.

– Marken dikades ur och vattnet leddes vidare in i kanaler, där vi idag hittar just Kanalgatan.
Den gata som skär rätt genom staden. Vi rör oss långsamt men nyfiket vidare.  Lejonströmsbron. Sveriges äldsta träbro som fortfarande är i bruk. Lång är den också. Drygt 200 meter sträcker den sig över Skellefteälven.

– Bron var färdigbyggd 1737. Då kostade det 1 öre för en gångare att passera. Här stod också ett av de sista slagen på svensk mark. År 1809. 6 000 ryssar mot 650 svenska soldater. Deras uppgift var att försvara spannmålslagret vid Landskyrkan, berättar hon och pekar. Det gick som det gick.

Avslutning på Stiftsgården. Foto: Jonas Westling

Härlig avslutning

Och nog verkar vår grupp vara nöjda. Nyfikna ögon, spetsade öron och rosiga kinder. Blomsterkransar sparas. Som ett minne. Ett livligt sorl uppstår. Allt mellan himmel och jord avhandlas. Nu som då. Men då hette allt det här inte kulturarv. Då var det bara vardag. Nu väntar ett härligt värdskap och en varm middag på Stiftsgården.

Ljussatt med stearin. Givetvis står det lokalproducerat på menyn. Några i gruppen tar en bild med sin telefon och skickar ett inlägg till sina vänner. För visst är man väl stolt över att vara här!

Läs också